Krönika: Det kostar på att gå före

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Sara Hjalmarsdotter Gund, jurist
Krönikan för den som är nyfiken på Birger Jarls koppling till viktuppgång.

Det hela började med att jag inte kom i mina kläder. Att det plötsligt blev så väldigt uppenbart att jag gått upp i vikt under sommaren. Detta trots att jag hade lovat mig själv att motionera mer och SLUTA skåpäta. Parallellt med att FN:s klimatrapport släpptes gick jag således omkring och förbannade mig själv. Inte nödvändigtvis för viktuppgången som sådan utan för min uppenbara oförmåga att använda mitt huvud till konsekvenstänk. Jag vet ju att det är bra att motionera, inte bara för byxornas skull utan för allt. Man blir gladare, smartare, snällare och lever längre. Men ändå. Jag kan inte knäppa byxorna.

Parallellt med mitt förbannande över min egen oförmåga att göra det jag vet är det bästa för mig och min omgivning släpptes alltså klimatrapporten. Vilken, på goda grunder, gjorde mig rädd och förbannad. Det är möjligt att jag passade på att bli lite extra förbannad eftersom jag då kunde lägga min ilska utanför min egen person, vilket undermedvetet kan ha känts som en viss lättnad. Jag ägnade hur som helst stor tid och mycket energi åt att vara förbannad på alla dårar som tar flyget till ett par solresor om året, kör onödigt stora bilar, investerar i kol och olja och alla företag som får oss att tro att vi måste konsumera. Men när jag hade kört igenom den här listan på ”andra” att skylla på landade jag med huvudet före i min egen person, igen. För var det inte jag som tagit bilen till Bergvik för att köpa nya byxor? Och köpte jag inte två par märkligt billiga byxor och åt jag inte importerade vindruvor i bilen på väg hem? Jo. Så väldigt korttänkt, så dumt.

Mot dumhet i allmänhet finns ännu ingen lag. Lagstiftningen har dock sedan urminnes tider (nåja) använts för att hjälpa oss att agera mindre korkat. Den har sagt åt oss vad vi inte får göra så att vi istället ska ägna oss åt det som av tiden har uppfattats som det minst korkade alternativet. Birger Jarl, till exempel, var på 1200-talet en man som var före sin tid då han instiftade kvinnofridslagen. Han satte därigenom effektivt stopp för den av många så uppskattade sysslan brudrov. Kvinnofridslagen angav att det var förbjudet att kidnappa kvinnor för att sedan gifta sig med dem. Detta förbud fick männen att tvingas bli mer kreativa och chokladen uppfanns. Nej, nu ljög jag. Bion uppfanns. Alla män blev säkert inte så nöjda med detta men med tiden förändrades, mycket tack vare lagen, vår syn på att kidnappa kvinnor. Tobakslagen från 1993 är ett annat exempel. Jag minns själv att det var ett himla liv innan den blev verklighet men idag kan man nästan skratta åt att det ska krävas en lag för att få oss att avstå från att röka i ”lokaler som är avsedda för barnomsorg” och ”lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård”. Alla rökare blev säkert inte nöjda men idag ses det som en självklarhet. En självklarhet på samma sätt som att barnaga inte är okej, att våldtäkt inom äktenskapet inte är okej och att alla inte fritt får köpa och äga vapen, till exempel. Nästan all lagstiftning som har inneburit att vi måste tänka om, tänka nytt och som kräver av oss att gå åt ett annat håll har känts. Det har innan lagarna trätt i kraft kämpats och brottats och utståtts spe och hån och hot och våld. Politiker som varit tidiga på bollen och stuckit ut hakan och sagt ”vi ska inte slå våra barn” eller ”vi ska inte våldta våra fruar” har fått pisk av en allmänhet som tycker tvärtemot. Eller som tycker precis detsamma men som är rädda för att få sina friheter begränsade. Man kan ju få feeling.

Att lagstifta mot dumhet är därför något av ett skitjobb. Ett skitjobb som brukar löna sig men som kräver mycket av alla dem som 1. ser problemet 2. arbetar för förändring.

Jag sitter ju här och skäms i mina billiga men lagom stora byxor. Jag skäms för att jag inser att jag bara kommer en bit på vägen på egen hand. Jag behöver ett samhälle med politiker som vågar vara obekväma och som orkar ta skitjobbet med att genom lagstiftning förändrar spelplanen, dra upp riktlinjer och peka mot ett mer önskvärt beteende. Jag är på, fast jag kanske kommer att beklaga mig lite längst vägen, precis som de flesta andra. Fullt medveten om att smakar det så kostar det. Både med viktnedgång och klimatomställning.

Sara Hjalmarsdotter Gund

Jurist

Så här jobbar Värmlands Affärer med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.