• idag
    26 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

När livet ger dig citroner – åk helikopter

Krönikor
PUBLICERAD:
Sara Hjalmarsdotter Gund
Foto: Helena Karlsson
Lagen sätter ramarna för hur tillgångar och skulder ska fördelas i en skilsmässa, hur arv ska hanteras och fördelas, hur ett samägande ska gå till och vad som gäller när man som sambo flyttar isär. Inom dessa ramar finns det triljarder konflikter, små som stora, som lagstiftaren inte har gett oss någon lösning på.

Vem ska ha högtryckstvätten, vilken mäklare ska sälja mammas hus, vem skaffar nytt boende, är bilen värd 50 000 kr eller 60 000 kr? I dessa och många andra frågor är det meningen att vi som fria individer ska kunna komma överens och själva hitta lösningar och vägar ut ur konflikterna. För att vi ska kunna göra det krävs det dock en hel del av oss, framför allt krävs det att vi är just fria.

Jag har genom studier, av framför allt mig själv men även av andra, upptäckt att det som gärna händer med oss när livet krisar och konflikter uppstår är att vårt perspektiv avsevärt smalnar av. Vi hamnar lätt i myrdimensionen. I myrdimensionen löser man inga konflikter, i myrdimensionen fastnar man i tuggummi och kämpar för att ta sig runt kottar. I myrdimensionen blir det med ens mycket viktigt att det just är jag som får behålla utemöblerna och barnens TV-spel. Där tvingar man fram en försäljning av huset i rädsla av att den andra annars säljer med kanonvinst om några år och där kräver man den andra delägaren på betalning för att hen inte klipper gräset tillräckligt ofta.

En lösning på detta perspektivproblem kan vara att ta en tur i helikopter. Man lämnar utemöbler, högtryckstvätt och vem som har sagt eller gjort vad, frikopplar sig från alla andra, från all dynamik som inte gör gott och från alla roller man inte är bekväm med att spela och blickar sedan ner på detta myrlandskap av småsten och barr. Här uppe kan man lättare känna efter vad som på riktigt är viktigt. Det brukar vara barnens mående, en fortsatt fungerande relation med ett syskon, ett värdigt slut för en förälder, en sommarstugas fortsatta varande i familjen, med mera.

Något annat som på riktigt är viktigt, men som lätt glöms bort, är relationen till oss själva. Vem är jag och vem vill jag vara när jag landar nere på marken igen? Jag har aldrig varit med om att någon av mina klienter här har konstaterat att det lirar fint med deras självbild att till vilket pris som helst få den där högtryckstvätten. Istället landar man i att man hellre är ”den större människan”. För grejen är ju att vi människor, med rätt perspektiv, nästan alltid är de större. Det är i den rollen vi mår bäst, den passar bäst med allas vår natur. Egentligen.

Detta är dock inte samma sak som att ge upp. Det som är viktigt på riktigt kan på riktigt vara viktigt att kämpa för. Det här är inte heller samma sak som att inte känna. Känna måste man, allt måste man få känna, men man bör även påminna sig om sin helikoptertur så fort man märker att känslorna håller en kvar nere i myrdimensionen allt för länge.

Vid tvister i myrdimensionen kan ett juridiskt ombud heller inte göra så mycket mer än att försöka övertyga motparten om att du har rätt och hen fel. Detta för cirka 2 000 kronor i timmen. Man kan alltså lika gärna köpa en helt ny högtryckstvätt. Däremot kan det ibland behövas någon utomstående som hjälper till med att sortera upp vad som är i myrdimension och vad som på riktigt är viktigt. Det här tänker jag att vi alla måste hjälpa varandra med ibland. Flyga lite tillsammans.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.