Ska skolan vända andra kinden till?

Krönikor
PUBLICERAD:
Vad får och ska lärarna göra för att hantera stökiga elever? Ett hett debattämne efter att en lärare helt sonika lyfte bort en elev som vägrade lyssna. Fallet ska upp i högsta rättsliga instans.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Du har väl inte missat höstens hetaste debatt? Då talar jag varken om klimatkris eller Muminrädsla utan om den svenska skolan och mer precist den lärare i Lidköping som lyfte bort en stökig elev.

Eleven hade dragit ut en soffa som blockerade korridoren så att andra elever inte kom förbi. När han vägrade ställa i ordning efter sig tog en lärare helt sonika och lyfte bort honom. Elevens föräldrar anmälde läraren och fallet har nu gått ända till Högsta Domstolen för avgörande.

En ny innovativ psykologisk metod säger nu att läraren gjorde fel. Lågaffektivt bemötande kallas metoden och den går på tvärs mot all tradition.

Lärar-anpassning

Det är nämligen inte eleven som tappat kontrollen som skall ändra sitt beteende. Istället är det läraren som ska anpassa sig. Läraren ska skapa lugn via ett dämpat känslouttryck som syftar till att minska elevens adrenalinpåslag. Det innebär motsatsen till hur vuxna vanligtvis gör, nämligen tillrättavisa och korrigera mindre bra beteenden.

Vid en potentiell konflikt bidrar det lågaffektiva bemötandet till att upptrappning kan undvikas. Instruktionen för en lärare som möter en elev som uppträder okontrollerat är att tala lugnt och inte titta eleven i ögonen.

Läraren skall överväga att dra sig därifrån, vänta ut situationen, eller kanske till och med fråga eleven om hen (oftast han) vill sätta sig i lärarrummet och vila ett tag.

Provocerande

Men långt ifrån alla håller med om den lågaffektiva metodens förträfflighet. De menar istället att metoden inte har empirisk evidens utan framtagits som en hypotes baserat på forskning från andra områden. Därtill finner många att den är provocerande, ska skolans lärare verkligen inte få säga till om någonting, undrar de.

Just skolan är ju det ställe där man ska lära sig att bete sig på ett visst sätt och då borde lärare få säga till, menar andra.

Men viktigast av allt är kanske att motståndarna till metoden anser att ett lågaffektivt bemötande, även om den kan stödjas forskningsmässigt, går ut över barn som inte har en eventuell diagnos. De ska nämligen bemötas på vanligt sätt med tydliga regler och åtgärder. Att lärare tvingas lägga extra tid på att bemöta lågaffektivt riskerar också få konsekvenser på den tid och det engagemang som alla elever har lika mycket rätt till.

Som du kanske anar har olika ståndpunkter i denna fråga blivit en het potatis. Vad anser du? Bör skolan använda sig av nya metoder som lågaffektivt bemötande, forskningen indikerar ju trots allt att det kan vara effektivt. Eller bör vi behandla alla enligt samma mönster och regler och ge lärarna tillbaka den status de en gång hade?

Ta upp frågan med några vänner på nästa fikarast och du kommer garanterat få en livlig diskussion!

Fotnot: Per Kristensson är professor och föreståndare vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet och krönikör i Arbete & Ekonomi.

Brödtext här...

Denna artikel publicerades först på www.nwt.se
Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.